På senare tid har vi sett två fall av hur uppenbart sexistiska bilder försvarats med att de var tagna i ”konstnärligt syfte”. Först restaurangen Strandvägen 1 och sedan American Apparel.
Men varför föreställer modebilder, ”konstnärliga” eller ej, så ofta avklädda kvinnor? Så här tror jag.
I princip alla riktigt intressanta högstatusyrken har en enorm överrepresentation av män. Tänk regissör, rockgud, religiös ledare (religiös ledare kan vara det minst jämställda yrkesområdet av dem alla), executive creative director, koncernchef och toppfotograf.
Och precis som Helge Fossmo kom på den geniala idén att säga till den djupt troende barnflickan ”Gud har sagt till mig att du måste ligga med mig” har det funnits tillfällen när andra män i dessa mäktiga positioner har kommit på att de har en form av gudomlig möjlighet att kontrollera kvinnor.
Modefotografer, till exempel. De har världens vackraste kvinnor framför sina kameraobjektiv och det är de som ger regi. Är det märkligt att regin så ofta blir Ta av dig blusen, eller i American Apparels fall Ta av dig byxorna? Nej. Är det konstnärligt? Nej, väldigt sällan. Är det sexistiskt? Ja, självklart.
När ett team med män på alla tongivande positioner får chansen att regissera den oerhört sexiga supermodellen Charlbi Dean Kriek blir de så till sig att de glömmer att det är en webbshop med mode de ska sälja, och blir helt fokuserade på att hon i tid och otid ska klä av sig och knalla runt i underkläderna. En eskortkvinnas vardag så som den ser ut i männens drömmar skulle kunna vara titeln på den här reklamfilmen som alltså har till syfte att sälja dammodekläder för Bubbleroom:
Missa inte slutscenen.
